Jag har nu fullbordat min gastronomiska resa. Under sommaren har jag anonymt ätit på tio restauranger på Öland. Mitt uppdrag har varit att med ett kritiskt sinne analysera dessa upplevelser och publicera mina reflektioner i bloggform. Nu är det dags att summera denna resa. Jag är på många sätt imponerad.

 

Det går inte att bortse från vissa grundläggande saker när det handlar om god mat. Respekt för råvaror och en skicklighet i tillagningen är självklara saker. Liksom ett engagerat bemötande och en vilja att gästen ska bli nöjd. Det gäller oavsett om man besöker en gourmetkrog eller en pizzeria. Man kan tycka att detta är självklarheter som inte ens behöver nämnas, men handen på hjärtat: hur många gånger har du inte ätit på restaurang och känt att det brister på olika sätt? Kyparen låtsas inte se dig och står och skickar sms bakom bardisken. Biffen är seg. Ketchupflaskan är svartkletig runt korken. Toaletterna är skitiga. Jag tror att ni förstår vart jag vill komma. De små detaljerna avgör, utan tvekan. Och i det sammanhanget är jag otroligt glad över att de öländska restaurangerna faktiskt är väldigt bra. På riktigt alltså. Väldigt bra. På Marinan i Byxelkrok var fisken perfekt tillagad, den hade lämnat värmen i exakt rätt ögonblick. Guntorps Herrgård väntade mig med underbar interiör med perfekt dukning i kombination med uppstoppade fåglar och pool. Halltorps Gästgiveri hade inspirerade menyer långt bortom det standardmässiga. I jämförelse med restauranger i städer både i Sverige och utomlands, så måste jag påstå att de öländska matställena håller en förvånansvärt hög genomsnittlig klass. Man kan spekulera i orsakerna, men jag nöjer mig med att glatt konstatera faktum. Mina förväntningar infriades med råge under resans gång.

 

Oavsett vilken matdivision en restaurang väljer att spela i, så krävs det att man som gäst får det man förväntar sig. Det är det allra mest grundläggande och också helt avgörande för upplevelsen. Och det gör att kraven ökar exponentiellt när en restaurangchef bestämmer sig för att hoppa upp ett pinnhål på smakstegen. Allt hänger samman. Återigen är det alla detaljer som samverkar och avgör. Att man får det som man förväntar sig. Och om man skulle få mer än man förväntar sig, så är det en ren lyckokick. Sådana ställen älskar jag och återvänder såklart gärna till. Skansen i Färjestaden visade sig vara en deluxe-pub och restaurang samtidigt, med en av världens mest omfattande whiskysortiment. Eksgården är ett riktigt mysigt ställe med fantastisk atmosfär. I sammanhanget måste jag också nämna Klinta Bykrog – ett typexempel på att man får mer än man förväntar sig.

 

Det finns något som utgör en fantastisk kvalité hos många av de öländska restaurangerna, nämligen en underbar närhet till vacker natur. Man talar ofta om att läget är det allra viktigaste för att en restaurang ska bli framgångsrik. Lite tillspetsat kan man säga att en del ställen på Öland har det allra bästa läget i det att de erbjuder en miljö som präglas av omgivningarna. Blå Porten i Alby har ett konstgalleri och världens vackraste omgivningar med alvaret som granne. Bo pensionat är ett annat ställe som måste nämnas. Beläget i det idylliska Vickleby kan man där sitta ner och känna att man hamnat i en liten oas, som det brukar heta. Fast i det här fallet är det verkligen sant.

Och naturligtvis – Sandviks hamnkrog har ett bedårande läge med utsikt över Kalmarsund. Bättre kan det inte bli.

 

Det bästa har jag sparat till sist. Hotell Borgholm är en pärla. Utan tvekan en riktigt bra gourmetrestaurang, något för Öland att vara stolt över. Hotellets mat och service tål att jämföras med de allra bästa restaurangerna i storstäderna. Det är fantastisk roligt! Jag kommer att återvända med glädje i framtiden.

 

Min matresa är över för den här gången. Vem vet vart vägarna bär nästa gång. Kanske vi ses på Öland igen, över en bit mat och ett glas vin?

 

 

Tack för maten